lördag 27 augusti 2011

California Pizza Kitchen (San Fransisco)

CPK är en kedja med sk "causal dining" restauranger som öppnade sitt första ställe i Beverly Hills1985.
I dagsläget finns det ca 230 st restauranger fördelade i 32 av Usas stater. Även på många amerikanska flygplatser så finns kedjan representerad. Förutom Usa finns CPK i 11 andra länder däribland Förenade Arab Emiraten, Japan, Kina och Mexico.  Precis som med alla andra trevliga kedjerestauranger så lär det dröja innan vi får äta på CPK i Sverige om det nånsin kommer ändå.

Nåväl min första bekantskap med restaurangen var när jag bodde på ett hotell i S.F där de i receptionen rekomenderade stället som bara låg ett par hundra meter därifrån. Restaurangen såg trevlig ut när vi kom dit och påminde väl om ett ngt finare Pizza Hut men med skillnaden att CPK har betydligt mycket mer än pizza på menyn. Bland annat finfina crossoverrätter med thaiinspirerad pasta med kyckling/räkor och gröncurry och den kryddstarka Kung Pao Chicken. Jag tänkte i alla fall testa pizzan när jag var på ett pizzaställe och fastnade för Original BBQ Chicken pizza med rökt gouda, mozzarella, bbq kycklingfilé, rödlök och koriander.  Självklart på en bas av rökig bbq sås snarare än den mer tomatbaserade pizzasåsen man är van vid.
Hann med en klassisk ceasarsallad innan pizzan som smakade utmärkt med spänstigt fräsch romansallad, frasiga brödkrutonger och en krämig ceasardressing. Kanske något i överkant storleksmässigt men så är det ju i Usa.........
Pizzan då..........?  En riktigt snygg pizza att titta på där banne mig kycklingen nästan såg symmetriskt placerad ut. Lagom tunn botten med en härlig smakkombo på de bägge ostsorterna , smakrik "tangy" bbq sås och len kryddig kycklingfilé. En riktigt god pizza och inte sådär överdimensionerad i storlek som allt brukar vara utan alldeles lagom. Pizzan och salladen får en 4 av 5 och prismässigt är det ju naturligtvis lite dyrare än lokala pizzerian hemma men samtidigt en trevligare miljö och bättre pizza. Pizzan kostade ca 13 $(85 kr) ( och sallade 10 $ (65 kr). Med dricka och den roliga obligatoriska dricksen så hamnade notan på ungefär 35 $ (227 kr).  Har vid ett annat tillfälle ätit Kung Pao Chicken som är spagetti med en stark sås av chili och vitlök serverad med jordnötter, salladslök och kycklingfilé. En kryddstark och välkomponerad pasta/asiatisk rätt som jag gärna äter igen. 

Kentucky Fried Chicken (Mesa)

Har ätit på KFC några gånger förut bland annat i mina ungdomsdagar på Mallorca men den här recensionen gäller restaurangen i Mesa Arizona även om det smakar likadant oavsett vart man äter.
KFC som är en av de största snabbmatskedjorna i världen fokuserar precis som namnet antyder på olika kycklingrätter som burgare, kycklingvingar, strips, nuggets osv. Det är snabbt billigt och ganska så fettrik mat och inte en av mina favoriter när det gäller konceptet "snabbt och enkelt".


Nåväl. Vid ett besök i Mesa så ville mitt resesällskap prova KFC med colonel Sanders som grundare och alltjämnt den leende äldre farbrorn på loggor och reklamskyltar och jag kunde ju inte gärna säga nej. Åt i alla 2 KFC Snacker's som var panerad kryddad kycklingfilé mellan vanligt hamburgerbröd tillsammans med sallad och deras "signatur dressing". Till detta potato wedges som är kryddade klyftpotatis som är friterade. Kycklingburgaren var torr och smaklös och "signatur såsen" påminde mest om en fadd majonässvariant. Brödet var alldagligt och salladen helt ok. en TRIST och medioker budgetburgare i mina ögon. Klyftisarna var krispiga och gott kryddade och påminde lite om Jack in the Box "Curly fries" i smaken men mer om den kedjan en annan gång. Mitt betyg trots lågt pris runt 6 dollar (40 kr) med dricka är en svag 2 av 5. Finns ju massor av bättre snabbmatskedjor i Usa och för mig är det ett unikum att denna kedja går så bra som den gör. Har vid ett annat tillfälle ätit deras Chicken Strips som är en lite större variant på donkens McNuggets med benfri kycklingfilé som är panerad och friterad och kommer med dippsås. De smakar faktiskt riktigt bra och tillsammans med Honey Bbq sås höjer det ju snittbetyget något för KFC. 

Kuriosa: Den sk "hemliga" kryddmixen bestående av 11 olika kryddor och örter som används vid förberedningen av KFC kycklingrätter är en minst sagt väl bevarad hemlighet. Enda stället de exakta kryddorna med mått finna är på en handkriven lapp (av colonel Sanders själv) som finns inlåst i ett valv med dubbla kombinationslås. Likt receptet på Coca-Cola så är det alltid max 2 st höga chefer som vet receptet samtidigt. En av dessa som vet receptet har sagt att ingen nånsin varit i närheten av att räkna ut vad det består av och att det nog skulle bli en hel del förvånade miner om det nånsin kom ut exakt vad det består av.  

fredag 26 augusti 2011

Carl's Jr (Shanghai)

Carl's Jr som är en amerikansk hamburgerkedja startades 1941 av Carl Karcher. Kedjan är tillsammans med systerrestaurangen Hardee's den 5'e största snabbmatskedjan i Usa efter Subway, McDonalds, Burger King och Wendy's och har i dagsläget över 1000 restauranger. Förutom Usa finns Carl's Jr i Canada, Mexico, Malaysia, Nya Zealand, Australien, Vietnam, Ryssland, Turkiet och Kina. Den här recensionen gäller en av restaurangerna i Shanghai i Kina.
Paris Hilton gjorde 2005 en uppmärksammad och rätt så het reklamkampanj för Carl's Jr som ni kan se här: http://www.youtube.com/watch?v=8UBnDhbIxvI



Efter att ha missat Carl's Jr ett flertal gånger när jag varit Usa var det med förtjusning jag såg att denna jänkare bara låg ett stenkast från hotellet vid en vistelse i Shanghai i jobbet.  Promenerade bort för en burgerbrunch när jag fick en lucka i schemat och tittade nogrannt igenom den långa menyn. Efter massiv beslutsångest bestämde jag mig för en stor Double Western Bacon Cheeseburger tillsammans med Criss Cut fries, friterade Zucchini och en "riktig" Oreo cake vaniljshake. Hamburgaren med dubbla kött, dubbla ostskivor, lökringar och sötrökig bbq-sås var en fröjd för ögonen på en hamburgerälskare som mig.  Hamburgaren var saftig och bra kryddad och baconen var perfekt på tillsammans med de frasiga lökringarna och den underbara såsen.  En riktig toppenburgare! Criss Cut pommesen som jag föredrar före "vanliga" pommes var också de perfekt krispiga i konsistensen och med nån trevlig krydda på som ytterligare förhöjde upplevelsen. De friterade zicchiniskivorna som jag åtminstone aldrig sett på en burgermeny förut var jag lite skeptisk till men de smakade förvånansvärt bra. Kanske är så att även grönt smakar bra när det friteras? Shaken var ju en riktig lyxshake jämfört med de det som kallas shake hemma och självklart gjord på uppskopad glass och mjölk som det ska vara. Lite komiskt det där att Max kallar sin riktiga milkshake för "Lyxshake" när det är en vanlig amerikansk standardshake på de flesta burgerställen i Usa från In n Out till Fatburger. 
Jag skulle nog lägga Carl's Jr som en av topp 5 när det gäller burgare på en kedjerestaurang. Prismässigt var det som sig bör billigt och min meny kostade ungefär 70 spänn med allt. 

onsdag 24 augusti 2011

Donovan's Steak & Chophouse (Phoenix)

Donovan's Steak & Chophouse i Phoenix har bland annat blivit framröstad som "Best Phoenix Steakhouse" och "Best upscale steakhouse". Kändes därför som ett måste att prova detta kulinariska etablissemang när man semestrade bara ett par mil därifrån och är en riktig meatlover. 
Restaurangen var fin och påkostad med mängder av mörk mahogney och läderfåtöljer och gav en nästan känslan av en high end herrklubb.  Bestämde mig för en oxfilé inbäddad i peppar på strax under 300 gram tillsammans med en pepparsås och husets pommes.  Hade ganska höga förväntningar på köttet efter allt positivt jag läst om restaurangen men dessvärre så blev det lite av ett antiklimax när maten väl kom in.........



Köttet var något för mycket stekt och inte alls så mört och saftigt som jag ville ha det. Tyvärr kan jag inte bara skylla på att de överstekt den när det gällde smaken. Trots både pepparn på oxfilén och den goda pepparsåsen så kändes det inte som köttet "lyfte" vilket var synd. De hemmagjorda pommes fritesen var däremot stora , krispiga och alldeles förträffliga att gröta runt i såsen med.
För huvudrätten och en halv flaska kalifornisk zinfandel hamnade notan med dricks på 90 $ (ca 560 kr) vilket var ordentligt i överkant för matupplevelsen och med tanke på att jag varken åt nån för eller efterrätt. Skulle jag vara i trakterna igen så skulle jag nog prova nåt annat steakhouse än Donovan's.

tisdag 23 augusti 2011

Maharadscha (Berlin)

Efter att ha gjort lite research inför Berlinresan i somras så hade jag siktet inställt på Maharadscha som skulle vara lite av ett dolt guldkorn enligt medlemmarna på Tripadvisor. En medlem skrev att han ätit på många indiska restauranger i New York och London men aldrig ätit så god indisk mat som där. En annan menade att han har väldigt höga krav på indisk mat eftersom han har indiska föräldrar och tyckte att Maharadscha var den mest autentiska indiern han provat. Det plus att restaurangen vid besökstillfället låg 7'a av samtliga restauranger i Berlin på ovan nämnda T.A gjorde mig nyfiken. 
Vi bokade bord samma dag och åkte U-bahn ner till restaurangen vid 7 snåret denna fredagskväll. Området var väl lite sådär och långt från glittriga paradgatan Kurfurstendamm där vi bodde. Fast nu var det ju inte för området vi var där utan för att testa deras kök.
Var inte speciellt många där när vi kom dit så vi fick ett stort bord för 6 trots att vi bara var 2. Det skulle senare visa sig vara ganska lyckat då våra 5 rätter upptog större delen av bordet..........
Efter lite överläggande och tips från den trevliga äldre ägarinnan som på perfekt oxfordengelska guidade oss i menyn bestämde vi oss för att äta följande:  Onion Bhaji en förrät som påminde om röst fast med lök istället för potatis och med spännande indisk kryddning, Mutton Vindaloo (lamm), Tandoori Chicken (klassiker), Chooza Kebab (spett) och sist men inte minst en Battak Tikka som var som en Chicken Tikka fast på anka istället. 

Kan ju säga att vi misstog lite när vi innan hade pratat om att vi skulle ta det lugnt och att det säkert skulle ta ett par timmar att få i oss allt vi beställt.  Maten kom in och det var en fröjd för både ögon och luktsinnet då det såg fantastiskt gott ut och luktade ännu bättre.  Skulle maten verkligen kunna smaka SÅ bra som den såg ut? Efter några provsmakningar av de olika rätterna så blev det ett rungande JA på den frågan. Tandoori kycklingen var riktigt mör och smakrik och verkligen trillade av benen.  Chooza Kebab var kycklingspett marinerade i färskost och grillade med vitlök och peppar. Köttet var där perfekt grillat och med en spännande marinad som också var i en krämig variant vid sidan av var det en riktig toppenrätt. Ankan var saftig och full med spännande smaker även om jag gärna sett att den varit lite starkare. Nåt man inte behövde klaga på när det gällde styrkan var Lamm Vindaloon som var djävulsstark! Men köttet var så mört så det trillade i bitar när man petade på det med gaffeln och såsen var väldigt god även om den var stark. Lite får man ju svettas när man ber om "indian spicy".......ha ha.  Förrätten som bestod av friterade "lök rösti" mes kryddor och 3 olika dipssåser glömde jag ju. De var frasiga, kryddiga och tillsammans med myntasåsen med lite green chilisås på toppen så var det en höjdare bland förrätter. Den tråkiga uttjatade sweet chilisåsen kunde jag varit utan i alla fall. Maten var 5+ bland indiskt och priserna var 9-12 € per rätt. Vår nota hamnade på ungefär 80 € med ett par pilsner var. Väldigt billigt sett till kvalitén och smakerna. Servicen var också top notch med en mycket trevlig ägare. Gillar ni indiskt och besöker Berlin så missa för guds skull inte denna pärla!

torsdag 18 augusti 2011

Chipotle Mexican Grill (ScottsdaleAZ)

Chipotle är förutom namnet på en rökig chilisort en amerikansk fastfoodkedja specialiserad på mexikansk mat som tacos, fajitas och burritos. Första restaurangen öppnades 1993 i Denver och efter en minst sagt explosionsartad expansion finns idag över 1000 restauranger fördelade över 38 stater i Usa.
Jämförels med tex Taco-Bell så är Chipotle lite finare ställe i mina ögon och de håller hårt på att använda så mycket organiska ingredienser, naturligt uppväxt boskap osv.  Närmaste konkurrenten när det gäller tex mex kedjor är nog Baja Fresh som kör ett liknande koncept dock med en del mindre skillnader.


Nåväl när jag testade Chipotle första gången så var det på en av deras restauranger i vackra Scottsdale i Arizona. Upplägget är så att man först väljer tacos, burritos eller vad man nu vill ha. Sen väljer man kött bland kycklingfilé, strimlat oxkött, barbacoa (tunnstrimlat marinerat oxkött) eller carnitas (tunnstrimlat marinerat fläskkött).  Därefter väljer man salladstyp, grönsaker och nån eller några av de 4 olika salsorna man kan välja mellan. Enkelt sätt bygger man alltså sin egna burrito/taco.
Mitt val föll på en burrito med kyckling där jag skippade ris och bönor (som ingår) eftersom den blir tillräckligt "maffig" och mättsam ändå. Sen fick det bli sallad, lök, riven ost och en blanding av Tomatillo-Red Chili salsa (stark!) och Roasted Chili Corn salsa (mediumstark). Som grädden på moset gräddfil för att runda av smakerna och det inte bara ska smaka hot.  Kycklingfilen var mör och smakrik med rökig chilismak och tillsammans med det gröna och salsan så blev det en riktig smaksensation. Riktigt god tex-mex och till priset av ca 11 $ ( 72 spänn) med en softdrink ink ett riktigt kap. Varför har vi inte sån snabbmat hemmavid...........??  
Har senare testat burritos med strimlat oxkött , barbacoa och carnitas och håller kycklingfilén tillsammans med det strimlade oxköttet som favoriter. Deras hammagjorda guaqamole är också en höjdare oavsett om man tar den i burriton eller som tillbehör med majschips.

tisdag 16 augusti 2011

Tryffel Extravaganza

Blev för ett tag sen galet förtjust i tryffel efter att ha fått en fantastisk sås gjord på svart tryffel på Dakota Steakhouse i Hollywood (kommer recension framöver).  Letade runt lite på nätet efter nåt bra ställe att inhandla denna delikatess och snubblade över Armanos Deli (www.armanosdeli.se) där de hade ett stort urval av färsk, mald och skivad tryffel tillsammans med massa andra godsaker. Valet föll på malen tryffel och en peccorionoost (fårost) med tryffel.

Funderade lite på vad jag skulle göra med tryffeln och bestämde mig för en helgrillad marinerad fransyska med en tryffelgräddsås och och tryffelmos.  Har aldrig tillagat hel fransyska innan man har läst mig till att den kunde bli seg och tråkig och såg det som en utmaning att få den mör och fin.
Började med att marinera den i lite hemmagjord marinad med soja, honung, dijonsenap, vitlök, ingefära och finhackad timjan.  Två timmar innan den skulle in i ugnen så hackade jag ner en kiwi i marinaden då det finns ett enzym i kiwin som  gör köttet mörare.  Brynte på köttet och gned in det med en örtrub innan jag slängde in den i ugnen på 125 grader. 
När köttet började närma sig de 57 graderna jag ställt termometern på så hade jag fullt upp med tryffelmoset och såsen.  Finhackade charlottenlök och fräste i lite smör innan jag hällde på 3 msk whiskey som fick fräsa med löken. Slängde sedan i 2 tsk dijonsenap, kalvfond och en skaplig mängd nymortlad pepparmix (röd, vit & svart). I med 3 dl grädde och en dryg tesked mald svart tryffel. Luktade gudomligt!!  Kokade potatisen och körde genom en potatispress innan jag vispade det fluffigt tillsammans med en hyfsat mängd grädde, smör och riven tryffelpecorino. I med lite vitpeppar och en tesked mald tryffel och finhackad persilja så hade moset nått perfektion. 


Har tyvärr aldrig varit nån hejare på estetiskt tilltalande uppläggningar (men jobbar på det) även om jag alltid haft en talang för att laga välsmakande mat. Med facit i hand skulle ju uppläggningen gynnats av lite fräscha grönsaker men så blev det inte den här gången dessvärre. När köttet var färdigt så lät jag det vila i folie innan jag skar upp det och såg att det var näranog perfekt. Skulle kanske tagit ut den redan vid 55 om jag ska vara petig men nog såg den mör och fin ut alltid. Fick i alla fall maten på tallriken och korkade upp en kraftig Amarone till middagsanrättningen.  Allting smakade mycket bra och köttet var mört och fint samtidigt som moset hade den där perfekta fluffiga konistensen och lagom med tryffelsmak. Såsen fulländade måltiden med smak av tryffel, färsk peppar och en lite mjukare hint av whiskey i bakgrunden. Otroligt att man få till en så god sås av så få ingredienser. Nyckeln i en god sås måste jag nästan tillskriva dijonsenapen.  Ett måste i allt från cognacsås till den perfekta köttfärsåsen. 

måndag 15 augusti 2011

Bull And Bear Steakhouse (New York)

Bull and Bear Steakhouse ligger inhyst i anrika Waldorf Astoria hotel på Manhattan i N.Y som varit en föregångare när det gäller lyx och hög servicenivå sedan de öppnade 1931 (på nuvarande adress 1893-1897 öppnades hotellet på Fifth Avenue men flyttades senare till Park Avenue). Bland annat var Waldorf Astoria det första hotellet i världen som erbjöd sina gäster rumservice. Waldorf Astoria ligger på fina Park Avenue och var tidigare en del av fam Hiltons hotellimperium.  

Entrén till den här minst sagt "upscale" restaurangen är verkligen påkostad. Man ser direkt när man kommer in i restaurangen via hotellet att det inte är vilken dussinrestaurang som helst man är på.
Efter att ögnat igenom menyn bestämde jag mig för att starta med deras "signatur sallad", Waldorfsallad med blekselleri, äpple, majonnäs och valnötter. Salladen som idag serveras över hela världen severades första gången på Waldorf Astoria redan 1896.  Salladen var fräsch och god även om jag kanske inte fick den där "aha-upplevelsen" av den.  Följde upp med en 14 oz (396 g) Prime N.Y strip steak (ryggbiff) stekt medium med cognacsås. Avstod från ytterligare distraktioner som potatisgratäng, rösti eller liknande då jag bara ville njuta av den ordentligt stora köttbiten. Köttet var stekt perfekt rosa med skaplig kraftig yta utan att vara bränd. Köttsmaken var väldigt fin med mer "punch" i än det brukar vara i den mörare och magrare filén.  Cognacsåsen var också en riktig höjdare även om den här köttbiten i sanningens namn inte behövde nån sås för att smaka bra. Proppmätt avstod jag desserten men var mer än nöjd med maten på Bull & Bear även om den kanske inte riktigt nådde fram på en topp 3 placering av de köttbitar jag ätit. 

måndag 8 augusti 2011

In-N-Out Burger (Las Vegas)

Testade In-N-Out på en resa till Las Vegas för ett tag sen och blev inte besviken.  In-N-Out öppnade sin första restaurang 1948 och menyn är fortfarande lika basic som den var då med undantag av deras "secret menu" men mer om den senare. På menyn finns hamburgare, cheeseburgare, double-double, pommes frites (one size), milkshakes och läsk. Ingen kycklingburgare, fiskburgare,nuggets eller liknande har lyckats leta sig in på menyn sedan starten. Alla hamburgare grillas medium-well och ingredienserna är purfärska då ingenting har varit fryst.  Det är väl det som är charmen med In-N-Out att allt är så fräscht och välgjort även om menyn är så enkel på gränsen till tråkig. På deras secret menu (eller not so secret menu kanske man ska säga.....) så finns bland annat protein-style burger (serveras i ett salladsblad istället för bröd) , animal-style burger (köttet grillas med ett lager senap och serveras med extra allt, samt de berömda 3x3, 2x4 osv som kan beställas efter tycke och smak.  3x3 Är helt enkelt 3 burgare och 3 ostskivor medans 2x4 är 2 burgare och 4 ostskivor. Tidigare fanns det inga begränsningar och det kom tom beställningar på 100x100 (svår att äta?!) men numera är 4x4 max sedan en ny policy infördes.


Hur smakar detta underverk då? Jag beställde en "vanlig" standardburgare med sallad, lök och deras "special spread" som påminner starkt om vår vanliga hamburgerdressing men som är mindre vanlig i Usa där det oftast bara är ketchup eller majonnäs som gäller. Hamburgaren var saftig och god och brödet mjukt och fint, salladen riktigt spänstig och såsen smarrig. Testade även en burgare grillad animal-style alltså med ett lager senap och den var faktiskt stråt vassare.  Priset låg på drygt 10 $ ca 65 spänn och får väl ses som billigt.  En av de bättre burgerställena är det även om hypen om att det ska vara de sk kändisarnas favoritburgare känns lite överdriven. Ger stället 4/5 i alla fall. 

McManis Petite Syrah- Ett underbart rött.

McManis är ett av endast 3 viner på systembolaget som till 100% innehåller den ganska ovanliga druvan Petite Syrah (ej att förväxlas med petit syrah). I Frankrike där den för övrigt inte gjort nåt större väsen av går den under namnet Durif efter Francois Durif som skapade den efter att korsat en syrah och den mer ovanliga peloursin. I Kalifornien är dock druvan populär där den går under smeknamnet "den lilla syrah". McManis som är just från Kalifornien är ett underbart grillvin, mörkröd i färgen och med riktigt kraftig härlig bärsmak som björnbär, vinbär och blåbär. För de som av nån anldening är skeptisk till amerikanska viner så tror jag att många skulle bli positivt överraskade om de testade vinet till en god köttbit där vinet gör sig allra bäst. Att det prismässigt är ett rent fynd som kostar under hundralappen på systembolaget får väl ses som en ren bonus i sammanhanget då det i mina ögon kan konkurrera med betydligt dyrare viner smakmässigt. 

söndag 7 augusti 2011

The Counter- Custom built burgers (Hollywood)

Tänkte skriva om ett riktigt höjdarställe när det gäller hamburgare som jag besökte förra året när jag var i Los Angeles. Har provat deras hamburgare en gång innan på deras Santa Monica restaurang men den här recensionen gäller restaurangen på Santa Monica Blvd mitt i hjärtat av Hollywood.

The Counter som inte serverar de genomsnittliga snabbmatsburgarna är mer en gourmetburgerrestaurang med ett lite speciellt koncept där menyn består av olika sorters kött av olika storlekar, olika bröd, ostar, toppings osv där man helt enkelt bockar i hur man vill ha sin hamburgare byggd. Enligt The Counter kan man bygga hamburgarna i +312.000 olika varianter och jag tvivlar inte då det tex finns 12 olika ostar och hela 21 olika såser/dressingar att tillgå. Bland dessa bla Chipotle Aioli, Horseradish mayo, Sun-dried tomato vinaigrette och Spicy sour cream. Man har alltså bara sig själv att skylla på om hamburgaren man "bygger" inte blir tillräckligt god.

Med kraftig beslutsångest och vetskapen om att det antagligen dröjer till nästa gång man äter här så fick det bli två burgare.  Den första burgaren fick bli en klassisk biffburgare på 1/3 lb (ca 150 gram) med vanligt ljust bröd, sallad, bacon, bermuda red onion, fried onion strings (tunna lökringar) och så grädden på moset roasted garlic aioli och sweet bbq sauce. Hamburgaren självklart medium grillad. Resultatet blev en mycket saftig och smakfull hamburgare med en bra avvägning med fräsch sallad, salt bacon och de båda smarriga såserna. En klar 5'a av 5 möjliga. Pris? Runt 11 $ (72 spänn). 


Nästföljande val föll på deras "Market selection" som ändras hela tiden och som den här gången var en 150 grams burgare på färsk tonfisk. Och för de som inte ätit färsk tonfisk innan så kan jag berätta att det inte är i närheten av den sörjan som säljs nermalen på burk utan snarare kan jämföras med en fin mörkröd stek utseendemässigt och smakar gudomligt gott rätt tillagat dvs max medium men helst medium rare. Så medium rare fick det bli med fullkornsbröd, grilled onions, avocado och en ginger soy glaze som jag tänkte skulle gifta sig fint med tonfisken. Den här burgaren var om möjligt ännu bättre och tonfisken så mör så jag blev tårögd. 5+ får den här lite annorlunda skapelsen och priset på 12 $ (78 kr) får väl ses som ett klipp i jämförelse med vad en vanlig kletig Big Mac kostar hemmavid. Så gillar man hamburgare och besöker Usa's västkust så tycker jag The Counter är väl värd ett besök. 





lördag 6 augusti 2011

Bern's Steakhouse i Tampa.

Hade nöjet att besöka Bern's Steakhouse i Tampa för några år sen och det var verkligen en helhetsupplevelse utöver det vanliga. Hade läst om Bern's på nätet inför en floridaresa och blev nyfiken få restaurangen som ett flertal gånger blivit framröstad som ett av Usa's bästa steakhouse och även kan ståta med att ha den största vinsamlingen av alla restauranger i världen. De har 6500 olika märken och alltid minst 10.000 flaskor i lager totalt.  Bokade bord nästan 2 månader innan resan och såg fram emot en kulinarisk upplevelse utöver det vanliga.  Så  hade dagen äntligen kommit när det var dags att åka till restaurangen från huset vi lånat i Naples Fl. När vi väl hittade ut till restaurangen slogs jag först av den lite slitna byggnaden den låg i och sen när vi kom in av den skapligt "porriga" inredningen som gick mestadels i rött ackompanjerat av mycket mörkt trä. Slog oss ner och tog en fördrink medans vår servitör persenterade sig.  Han föreslog även att vi redan nu skulle boka plats på Harry Waugh Dessert Room som var den avskilda övervåningen där man tydligen bäst njöt at sin dessert men mer om det senare. Efter att ha gått igenom menyn rigoröst föll mitt val på en 10 ounce (283 gram) filét mignon stekt medium och med en rösti (i formatet större) och choronsås. I "paketet" när man äter en köttbit på Bern's så får man innan huvudrätten en fransk löksoppa och en mindre sidosallad. Salladen var fräsch och krispig medans löksoppan var riktigt god. En bra start! När sedan köttbiten kom in med tillbehören kom in så var sanningens stund kommen. Skulle köttet leva upp till de minst sagt höga förväntningarna man byggt upp? Skar av en bit av köttet och såg hur perfekt rosa grillat det var och efter en provsmakning så kunde jag lugnt konstatera att det var värt bokningen så lång tid i förväg, väntan och de 30 mil omväg vi fick lägga till rutten för att äta där. Himmelriket var nu nära och även om choronsåsen var ett utmärkt tillbehör så var köttet så perfekt i smak så det nästan var synd att "förstöra" den goda köttsmaken. Om inte minnet sviker mig så sköljdes köttet ner med en fantastisk god barolo på förslag av vår utmärkta servitör.  Efter middagen fick vi gå "the kitchen tour" och se vilket otroligt välorganiserat kök de hade med egen fisktank med färsk fisk, sallader och grönsaker var ekologiskt odlade och allt var rent och snyggt (som förväntat). Vi fick även en sväng ner i vinkällaren som var en våt dröm för vilken vinälskare som helst.

Så var det dags att ta trappen upp till ett av de små fina båsen på övervåningen som huserade Harry Waugh Dessert Room. Väl där föll valet på en glass av macadamia nötter och chokladsås i hembakat rån med en irish coffe.  Även om vi var ganska mätta så var detta en perfekt avrundning på en otrolig matupplevelse. Allt från servitörens kunskap om allt från vinerna till de olika köttbitarna, matens kvalité och den roliga köksturen var top notch och jag skulle rek alla som älskar mat och besöker Florida att ta vägen förbi Bern's. Vet ju att jag gärna återkommer!