Salt Bar & Matsal (Stockholm)

Blev tipsad om denna lilla kvarterskrog på Kungsholmen när skulle ut och äta på egen hand i den kungliga hufvudstaden. Mycket gott att välja mellan men till slut föll valet på en Biff Rydberg med senapscreme. Denna rätt som egentligen kan kallas en "lyx pytt i panna" består av lite större tärningar med oxfilé, tärnad stekt potatis och ett berg av stekt hackad lök mellan köttet och potatisen detta brukar det antingen serveras senapsmousse eller senapscreme, i det här fallet det senare alt.

Givetvis ska det ju vara med en rå äggula enligt bild men det höll jag på att glömma då jag själv inte äter den. Rätten ser ju onekligen väldigt simpel och enkel ut på ytan och visst är det väl inte så svårt att laga till denna klassiker hemmavid. Kruxet är väl att i och med att det så få råvaror så är det ju xtremt viktigt att allting blir tipptopp. Oxfilen ska ju vara med fin stekyta och helst medium inuti sådär lagom rosa, potatisen ska vara frasig och senapcremen med lagom sting i som pricken över i.
För 195 spänn (i Sthlm dessutom!) blev jag absolut inte besviken! Köttet var mört och saftigt och stekt precis rätt, potatisen och löken i fin harmoni och senapscremen god även om den kunde varit lite starkare om man ska vara petig. Portionen var ganska väl tilltagen och personalen servicinriktad och trevlig. Tycker det var en riktigt bra Biff Rydberg för det priset även om den får se sig slagen av min egna hemmagjorda med oxfile från fars gård.  Kommer dock gärna tillbaka både för en Biff Rydberg och en kall pilsner eller för att testa några av de andra spännande rätterna på menyn. Betyg en stark 3,5/5.

Prinsen (Stockholm)

Vid en liten vårresa till Sthlm blev jag och mitt resesällskap sugna på lite klassisk husmanskost och bestämde oss för att testa gamla anrika "Prinsen" som har gott och väl över 100 år på nacken.
Reserverade ett bord men såg vid ankomst att det inte alls var nödvändigt med reservation så länge man var nöjd med att sitta på insidan. Eftersom vädret var på topp denna majdag så var uteserveringen desto svårare att få sitta på. 

Vi skippade förrätt och beställde en varsin Wallenbergare med potatismos, ärtor och skysås.
Till detta blev det en flaska rött och för mig en tysk pilsner. Vi blev minst sagt förvånade när den snorkiga (franska?) servitören ställde vårt 650 kronors vin på bordet efter han korkat upp flaskan och inte ens lät oss provsmaka, ännu mindre hällde upp vinet i glasen!? Har ätit mig runt hela världen och på allt från billiga syltor till flådiga lyxrestauranger har jag aldrig varit med om nåt liknande om jag ska vara ärlig.

Nåväl in kom våra Wallenbergare som var perfekt frasiga på ytan och saftiga och perfekt kryddade (dvs sparsamt) på insidan. Moset som lite festligt serverades i en retro glasburk var också gott även om jag kanske ätit ännu bättre mos vid några tillfällen. Portionsmässigt blev vi mätta och belåtna och till priset 219 kr så var maten väldigt prisvärd. Att det inte fanns ett billigare vin än för 550 kr och uppåt var väl lite synd då en Wallenbergare knappast kräver en Château Pétrus för att komma till sin rätt. 
Men ok , det är Sthlm och det skulle ju vara lite fiiint och märkvärdigt så då sätts väl priserna därefter.

Var inte på humör för en dessert utan rundade av med en kaffe och en liten avec i form av en 136 kronors Sauternes som alltid smakar bra efter maten. Notan slutade på strax under 1500 kr vilket skulle varit ok utan den monumentala fadäsen med vinet av servitören.
Hade gärna ätit där igen men utan servitören som drog ner betyget. Maten ger jag 4/5 och när det gäller prisvärdheten mycket pga av avsaknaden av ett "bordsvin" ger jag Prinsen 3/5. Den usla servicen får obönhörligen en 1/5. Inte ok!